A Study of Eating *under construction
Ölands Folkhögskola
Education, 2021
We were invited to teach a week-long course at Ölands Folkhögskola in the spring of 2021, a course which we based on our research projects Degrowth, Step One and Step Two.
The week started with a visit to Kultivator, “an experimental cooperation of organic farming and visual art practice” located closer to the east coast of the island in a rural village called Dyestad. After a tour by one of the founders Mathieu Vrijman, we together created a place for preparing food and eating in the forest near the farm.
The students spent the remainder of the week working in groups and dissecting and associating freely in relation to the dinner table through the tools of architecture. The task was to design a setting in scale 1:1 which questions / investigates / engages / activates.
Our brief:
The production of a dinner has many underlying networks contributing to its design such as social conventions and rituals, cooking, food manufacturing, and multiple production processes of all accompanying tools, equipment, furnishings and architecture. How we eat and what is served on the table represents the spirit of time and place.
As architects and designers we can be part of the development of society through form.
Do we need a kitchen at home? Is having a meal solely a basic need or is it also important for socialising? If so, how can the furniture encourage togetherness? What creatures are invited to sit around the table? What tools do we need for the intake of food? How can design show the life cycle of food, from agriculture to plate through the body?
Group1
Anna, Isabelle, Frej & Anna created a Super Specific Collection, a set of ceramic utensils questioning how we eat by restraining the user.
Vi har skapat en kollektion, SSC (Super specific collection), med bruksföremål för att reflektera över vad och hur vi äter. Varje bruksföremål har sitt ändamål, med sina specifika sätt att förtära maten. Servisen finns inte till för att underlätta och förenkla vår vardag, utan snarare så begränsar och utmanar den vårt sätt att äta. Den tvingar oss till reflektion i långsamheten.
Köket är den plats i hemmet som lätt fylls med föremål med smala användningsområden. Vi har såssnipor, äppelurkärnare och juicepressar. Vi fortsätter med traditionen med specifika föremål, men istället för att tjäna användaren tjärnar den eftertanken.
Vi har designat en rad föremål för specifika ändamål - men snarare för att göra det långsammare att äta än för att underlätta. En macktallrik där endast en macka får plats, en sopptallrik där man bara får ut lite i taget eller en behållare för salta pinnar där man bara får ut en åt gången.
Föremålen uppmanar användare att reflektera - vad är användarvänlighet? Vet användaren alltid vad som är bra för den? Kan designern vara uppfostrare och lärare? När går gränsen för när en användare låter sig styras och när den gör motstånd och vägrar använda föremålet?
Super specific collection är inga föremål man skulle använda i sin vardag. Men eftertanken som föremålen tvingar oss till är kanske något vi själva får ta med oss in i måltiden.
Anna, Isabelle, Frej & Anna created a Super Specific Collection, a set of ceramic utensils questioning how we eat by restraining the user.
Vi har skapat en kollektion, SSC (Super specific collection), med bruksföremål för att reflektera över vad och hur vi äter. Varje bruksföremål har sitt ändamål, med sina specifika sätt att förtära maten. Servisen finns inte till för att underlätta och förenkla vår vardag, utan snarare så begränsar och utmanar den vårt sätt att äta. Den tvingar oss till reflektion i långsamheten.
Köket är den plats i hemmet som lätt fylls med föremål med smala användningsområden. Vi har såssnipor, äppelurkärnare och juicepressar. Vi fortsätter med traditionen med specifika föremål, men istället för att tjäna användaren tjärnar den eftertanken.
Vi har designat en rad föremål för specifika ändamål - men snarare för att göra det långsammare att äta än för att underlätta. En macktallrik där endast en macka får plats, en sopptallrik där man bara får ut lite i taget eller en behållare för salta pinnar där man bara får ut en åt gången.
Föremålen uppmanar användare att reflektera - vad är användarvänlighet? Vet användaren alltid vad som är bra för den? Kan designern vara uppfostrare och lärare? När går gränsen för när en användare låter sig styras och när den gör motstånd och vägrar använda föremålet?
Super specific collection är inga föremål man skulle använda i sin vardag. Men eftertanken som föremålen tvingar oss till är kanske något vi själva får ta med oss in i måltiden.
Group 2
Astrid, Hanna, Kristina & Julia documented the stains on a table cloth caused by multiple gatherings. By reusing the unwashed fabric for a fancy table setting they question cleanliness and investigate the contrast between what is cared for and what is left depreciated.
Astrid, Hanna, Kristina & Julia documented the stains on a table cloth caused by multiple gatherings. By reusing the unwashed fabric for a fancy table setting they question cleanliness and investigate the contrast between what is cared for and what is left depreciated.
Group 3
Rita, Alice & Henning highlight what effect the food we eat has on our planet by looking specifically at the components of a breakfast. How much carbon dioxide is released when producing and transporting a melon to our kitchen table?
Rita, Alice & Henning highlight what effect the food we eat has on our planet by looking specifically at the components of a breakfast. How much carbon dioxide is released when producing and transporting a melon to our kitchen table?
Group 4
Elias, Ida, Clara & Amanda were inspired by childhood and sitting at the grown-up’s table, investigating the feeling of scale.
Idag ska Pelles föräldrar ha fest. Pelle hoppas på att få sitta vid vuxenbordet, för förra veckan fyllde han faktiskt 8 år. När hans mamma och pappa har fest får han alltid sitta med hans lillasyster Ida och de andra småbarnen. Det är tråkigt tycker Pelle. Efter middagen vill alla barnen gå och leka men Pelle vill sätta sig vid vuxenbordet.
Pelle tar sin chans när han ser att hans storebror Olle som sitter med de vuxna går iväg för att spela TV-spel. Han klättrar upp på en av de höga stolarna och när han har satt sig ner ser han precis över bordskanten och benen dinglar högt över marken. Pelle försöker äta med de stora besticken och dricka ur de stora glasen, men all mat hamnar utanför tallriken. Han spiller ner hela sin fin-skjorta med pommac. Nu känner Pelle sig stor men samtidigt alldeles för liten.
Elias, Ida, Clara & Amanda were inspired by childhood and sitting at the grown-up’s table, investigating the feeling of scale.
Idag ska Pelles föräldrar ha fest. Pelle hoppas på att få sitta vid vuxenbordet, för förra veckan fyllde han faktiskt 8 år. När hans mamma och pappa har fest får han alltid sitta med hans lillasyster Ida och de andra småbarnen. Det är tråkigt tycker Pelle. Efter middagen vill alla barnen gå och leka men Pelle vill sätta sig vid vuxenbordet.
Pelle tar sin chans när han ser att hans storebror Olle som sitter med de vuxna går iväg för att spela TV-spel. Han klättrar upp på en av de höga stolarna och när han har satt sig ner ser han precis över bordskanten och benen dinglar högt över marken. Pelle försöker äta med de stora besticken och dricka ur de stora glasen, men all mat hamnar utanför tallriken. Han spiller ner hela sin fin-skjorta med pommac. Nu känner Pelle sig stor men samtidigt alldeles för liten.
